Man bör noggrant överväga valet av källor som används i ett examensarbete, dvs. man ska vara källkritisk. Man bör sträva efter att källorna ska vara tillförlitliga; tryckta eller elektroniska källor, som ger den senaste informationen inom ämnesområdet. Källorna kan vara till exempel verk inom den egna branschen, forskningsrapporter eller artiklar.
Även tidigare examensarbeten, patent, standarder, broschyrer, intervjuer med experter och information utgiven av myndigheterna kan användas som källmaterial. Otydliga källor och källor som förändras snabbt, så som insändare på nätet, bör undvikas i ett examensarbete. Om man inte på ett tillförlitligt sätt kan bedöma författarens sakkunskap och kompetens, bör man inte använda källan i examensarbetet. Det rekommenderas att söka information i flera olika databaser och/eller källor, för att hitta de bästa källorna inom sitt ämnesområde.
I examensarbetet uppges de använda källorna som textreferenser enligt det allmänt använda systemet och Harvard-stilen, där man uppger namn och årtal i källhänvisningen. Enligt det här hänvisningssystemet ser läsaren genast vems text man hänvisar till, vilket är texten är skriven och sidnummer. Textreferensen eller källhänvisningen är en kort hänvisning inom parentes till mera detaljerad information om källan, som finns i källförteckningen.
Torkki (2007, 106) undersöker hur talaren kan påverka de som lyssnar.
En retoriskt skicklig talare kan beakta publiken (Torkki 2007, 35).
Källhänvisningstekniken används alltid då man lånar text som någon annan har skrivit. I texten används källhänvisningar där man inom parentes antecknar skribentens efternamn och publikationens utgivningsår, kommatecken samt sida eller sidor som man har använt. Om man hänvisar till källan i sin helhet används inte sidnummer. En del elektroniska källor saknar sidnumrering, och i dessa fall behövs inga sidnummer i källhänvisningen.
Vanligtvis lånar man texten indirekt, det vill säga skribenten skriver om informationen som finns i källan med egna ord, och källan anges direkt efter texten. Källhänvisningen måste klargöra för läsaren vilken del av texten som baserar sig på referenslitteraturen. Punktens plats i källhänvisningen visar vilken del av texten som baserar sig på en källa.