Skip to Main Content
It looks like you're using Internet Explorer 11 or older. This website works best with modern browsers such as the latest versions of Chrome, Firefox, Safari, and Edge. If you continue with this browser, you may see unexpected results.

Guide för examensarbetet och övriga texter

6 Källhänvisningar

Man bör noggrant överväga valet av källor som används i ett examensarbete, dvs. man ska vara källkritisk. Man bör sträva efter att källorna ska vara tillförlitliga; tryckta eller elektroniska källor, som ger den senaste informationen inom ämnesområdet. Källorna kan vara till exempel verk inom den egna branschen, forskningsrapporter eller artiklar.

Även tidigare examensarbeten, patent, standarder, broschyrer, intervjuer med experter och information utgiven av myndigheterna kan användas som källmaterial. Otydliga källor och källor som förändras snabbt, så som insändare på nätet, bör undvikas i ett examensarbete. Om man inte på ett tillförlitligt sätt kan bedöma författarens sakkunskap och kompetens, bör man inte använda källan i examensarbetet. Det rekommenderas att söka information i flera olika databaser och/eller källor, för att hitta de bästa källorna inom sitt ämnesområde.

I ett examensarbete uppges källorna som textreferenser enligt ett system där man uppger namn och årtal i källhänvisningen. Referenserna i texten är korta och skrivs inom parentes. Mera detaljerad information gällande källan anges i källförteckningen.

 

Torkki (2007, 106) diskuterar hur talaren kan övertyga publiken.

En talare som har goda retoriska färdigheter kan ta hänsyn till publiken (Torkki 2007, 35).

 

När man hänvisar till en text som någon annan har skrivit måste man alltid ange referensen. Textreferensen innehåller författarens efternamn, publiceringsåret, kommatecken och sidan/sidorna där informationen finns. Denna information skall skrivas inom parentes. Hänvisar man till hela publikationen anges inga sidnummer. Det finns inte sidnumrering i alla elektroniska källor och i sådana fall utelämnas sidnumret.

Vanligtvis lånar man texten indirekt, det vill säga skribenten skriver om informationen som finns i källan med egna ord, och källan anges direkt efter texten. Källhänvisningen måste klargöra för läsaren vilken del av texten som baserar sig på referenslitteraturen. Punktens plats i källhänvisningen visar vilken del av texten som baserar sig på en källa.

Om källhänvisningen gäller mer än en mening, markeras referensen inom parentes i slutet av textdelen samt efter punkten, så som en egen mening. Då sätter man till en punkt även inom parentesen.

Exempel på en källhänvisning som gäller flera meningar:

Studenten vet hur man hänvisar till källor. Hen är punktlig och följer instruktionerna. Då vet läsaren vilken del som baserar sig på källmaterial och vilken del som är skribentens egna åsikter.  (Aro 2015, 21–23.)

 

Om källhänvisningen gäller bara en mening, ingår referensen i meningen. Således sätts punkten direkt efter den andra parentesen. 

Exempel på en källhänvisning som gäller endast en mening:

Detta är enkelt (Aro 2015, 18).

 

Direkta citat används sparsamt och bör vara så korta som möjligt. Användning av direkta citat passar främst när man t.ex. hänvisar till lagar eller ger definitioner. Direkta citat markeras i texten med ett indrag på 2,3 cm i vänstra kanten och de skrivs med radavstånd 1. Då behövs inga citattecken. 

Om referensen har två författare nämns namnen på båda författarna i källhänvisningen. Mellan namnen används symbolen &. (Lumijärvi & Kela 2014, 5.) 

Om referensen har tre eller flera författare, uppges alla namnen på författarna när man hänvisar till källan för första gången (Lumijärvi, Kiiskinen & Särkilahti 2014, 21–22), men senare endast namnet på den första författaren, och förkortningen m.fl. eller et al. (Lumijärvi et al. 2014, 23–24).

Om informationen baserar sig på flera källor anges alla källreferenser inom samma parentes, och namnen skiljs åt med semikolon: (Kiuru 2012; Perälä & Perälä 2010).

När man hänvisar till flera publikationer av samma författare, åtskiljs publikationerna med årtalet, och verken anges i publikationsordning (Virtanen 2015, 2013). Om flera verk av samma författare har publicerats under samma år, skiljs de åt med bokstäver (Virtanen 2011a, 2011b). Det gäller också elektroniska källor, så som webbsidor eller andra elektroniska källor som har publicerats på samma år av samma organisation. (MTV 2015a; MTV 2015b.)

När namnet på författaren är okänt, anges namnet och året på publikationen, och i vissa fall även namnet på den utgivande organisationen. Detta gäller även tidningsartiklar där namnet på författaren är okänt. 

(HS 31.1.2013.) 
(Talouselämä 16.4.2015.)

Även till lagar och förordningar (Yrkeshögskolelagen 9.5.2003/351, § 3), kommitté-betänkanden osv. hänvisar man på samma sätt.

(Kommittén för företagsanalys 2015.)

Källhänvisningar till elektroniska källor, till exempel webbsidor och elektroniska böcker, anges som ovan, beroende på källan. Källhänvisningarna innehåller vanligen författarens namn, årtal och sidnummer. Mera detaljerad information gällande källan, så som webbadressen, ingår endast i källförteckningen, inte i textreferensen. Sidnummer anges alltid om sådana kan hittas i källan.

Internetsida: (Lahti 2015.)
En elektronisk bok: (Luopa, Karvonen & Jokela 2014.)

Om en elektronisk bok saknar sidnumrering, nämns i källhänvisningen det kapitel eller stycket, som man refererar till. I källhänvisningen kan man använda antingen kapitlets nummer eller dess rubrik, t.ex.

Ifall bokens kapitel är numrerade:
(Varhela & Virtanen, kapitel 5).

Ifall kapitlen inte är numrerade använder man kapitlets namn:
(Varhela & Virtanen, kapitlet ”Produktmärkning”).

Källhänvisningen kan anges ännu mera noggrant genom att hänvisa till ett specifikt stycke. I så fall nämns även de första orden i stycket i källhänvisningen:
(Varhela & Virtanen, kapitel 5, stycket ”Köparen får inte vilseledas”).
Eller(
Varhela & Virtanen, kapitlet ”Produktmärkning”, stycket ”Köparen får inte vilseledas”).

 

Om det inte finns någon annan författare till webbsidan än organisationen som ansvarar för webbplatsen, anges denna som författare.

(Finlands Biblioteksförening R.Y. 2017.)

Om organisationen, som står för innehållet, inte är känd ges endast titeln på verket/artikeln eller webbplatsen i källhänvisningen. Det lönar sig dock att överväga om man alls kan använda publikationen som källa om den inte innehåller någon namngiven ansvarig person eller organisation.

(Kretsen för mänskliga relationer 2017.)

Webbplatsens rubrik kan användas även i fall där den ger mer exakt information om källan än om man använder organisationens namn i källhänvisningen. Orsaken kan vara t.ex. att webbplatsen för den utgivande organisationen har ett mycket omfattande innehåll.

(Hållbar utveckling 2017.) jfr. (Metso 2017)
(Markant ökning av studielån som följd av reformen i augusti 29.9.2017.) jfr. ( Yle 29.9.2017).

Övriga exempel på fall där man ofta använder titeln på elektroniska dokument i källhänvisningen är t.ex. texter i sociala medier. Mera detaljerad information gällande tillgänglighet samt dokumentets publiceringsformat uppges då i källförteckningen.

Youtube-video: (How It’s made Aluminium Cans? 2015.)
Facebook-sida: (K-Supermarket 2014.)

 

Sekundära källor

Det är en del av god vetenskaplig praxis att alltid använda primära källor, men ibland är det av praktiska skäl trots allt inte möjligt. Att använda en sekundär källa innebär att man hänvisar till en ursprunglig källa, som finns i en annan text, som man själv använder som referens i sitt examensarbete. Det bör alltid visas tydligt för läsaren om sekundära källor används. Den sekundära källan anges i en hakparentes. Både den primära och sekundära källan måste anges i källförteckningen.

Lewins [1951; 1958] kända förändringsprocess består av tre steg (Hitt, Miller & Colella 2009, 493).
Förändringsprocessen i en organisation kan delas in i tre steg (Hitt, Miller & Colella 2009, 493 [Lewin 1951; Lewin 1958]).

I källförteckningen anges sekundära källor på följande sätt:

Hitt, M.A., Miller, C.C., & Colella A. 2009. Organizational Behavior: A Strategic Approach, 2:a upplagan. Jefferson City: John Wiley & Sons, Inc. 

Lewin, K. 1951. Field theory in social science. New York: Harper & Row.

Lewin, K. 1958. Group decisions and social change. I verket E.E. Maccoby, T.M Newcomb & E.L. Hartley (red.) Readings in social psychology, 3:e upplagan. Austin, TX: Holt, Rinehart & Winston, 201-216.

 

Plagiatgranskning av examensarbetet

Alla färdiga examensarbeten plagiatgranskas, för att se till att de inte innehåller olovlig kopiering. Programmet Urkund används för att detektera eventuellt plagiat.